De farligaste projekten är inte de som har många problem.
Det är de där problemen upptäcks för sent.
Alla stora projekt har risker.
Förseningar.
Tekniska utmaningar.
Ändrade förutsättningar.
Gränssnitt som inte fungerar som planerat.
Det är normalt.
Det som avgör lönsamheten är inte om problemen uppstår.
Det är när organisationen ser dem.
Upptäcks ett problem i projekteringen finns fortfarande handlingsutrymme.
Upptäcks det innan produktionen startar går det ofta att planera runt.
Upptäcks samma problem när arbetslaget står på plats blir alternativen betydligt färre.
Och dyrare.
Då kommer:
- väntande resurser
- omplanering
- forcering
- produktionsstörningar
- pressade marginaler
Samma problem.
Helt olika kostnad.
Det är därför jag tror att de mest lönsamma projektorganisationerna har en sak gemensamt:
De skapar tid mellan problem och konsekvens.
De letar efter avvikelser innan de blir akuta.
De lyfter dåliga nyheter tidigt.
Och de agerar medan det fortfarande finns flera alternativ.
För riskhantering handlar inte bara om att minska sannolikheten att något går fel.
Det handlar om att upptäcka det tillräckligt tidigt för att fortfarande kunna göra något åt det.
I stora projekt är framförhållning inte administration.
Det är marginalskydd.