Det är inte parallell projektering som gör stora projekt dyra.

Det är inte parallell projektering som gör stora projekt dyra.

Det är sena beslut.

Jag hör ofta att det är riskabelt att projektera och bygga samtidigt.

Jag håller inte med.

Tvärtom.

I stora och komplexa projekt är parallell projektering ofta en förutsättning för att hålla tidplanen. Att vänta tills varje ritning är helt färdig innan produktionen startar är sällan ett realistiskt alternativ.

Problemen uppstår först när beslut och information inte följer produktionens takt.

Då börjar kostnaderna växa – utan att någon egentligen ser det.

Resurser mobiliseras innan förutsättningarna är klara.

Produktionen väntar på besked.

Handlingar finns i flera versioner.

Och lösningar tas ute i projektet i stället för där de borde tas – i projektets styrning.

Det är då kontrollen börjar försvinna.

Att projektera och bygga parallellt ställer därför högre krav på hur projektet leds.

Det kräver att beslut fattas i rätt tid.

Att projektering och produktion arbetar utifrån samma lägesbild.

Att förändringar omedelbart blir en del av den gemensamma informationen.

Och att alla vet vilken handling som faktiskt gäller.

När det fungerar händer något intressant.

Problem fångas innan de når produktionen.

Osäkerheter hanteras innan de blir kostnader.

Projektet kan hålla ett högt tempo utan att tappa kontrollen.

Det är därför jag ser samarbete som en av de viktigaste produktionsfrågorna i stora projekt.

Inte för att skapa bättre möten.

Utan för att skapa bättre beslut.

För i slutändan är det inte produktionstakten som avgör ett projekts framdrift.

Det är hur snabbt organisationen kan fatta rätt beslut – innan produktionen behöver dem.