De flesta projekt förlorar inte pengar på dåliga beslut.

De förlorar pengar på beslut som ingen visste behövde fattas.

Det är en viktig skillnad.

I stora projekt är det sällan kompetensen som saknas.

Beställaren kan sitt.

Projektören kan sitt.

Entreprenören kan sitt.

Produktionen kan sitt.

Ändå försvinner tid.

Marginaler pressas.

Och kostnaderna ökar.

Varför?

För att ingen äger gränssnitten.

Produktion tror att projekteringen har löst frågan.

Projekteringen väntar på ett beslut från beställaren.

Beställaren utgår från att entreprenören hittar en lösning.

Och under tiden fortsätter projektet framåt.

Det är då pengar börjar försvinna.

Inte genom ett stort misstag.

Utan genom hundratals små frågor som saknar en tydlig ägare.

En missad beroendekedja.

Ett beslut som kommer en vecka för sent.

En handling som bygger på fel förutsättningar.

Var för sig är de små.

Tillsammans kostar de miljoner.

De mest lönsamma projekten har därför inte bara skickliga specialister.

De har en organisation som äger gränssnitten.

Där någon alltid ansvarar för det som händer mellan teknikområdena.

För det är sällan arbetet i sig som avgör ett projekts resultat.

Det är kvaliteten på överlämningarna mellan dem.

Det är där de flesta marginaler vinns.

Och det är där de flesta marginaler förloras.