Produktion ska inte starta när ritningen är klar.
Den ska starta när förutsättningarna är klara.
Det är stor skillnad.
I stora projekt finns ofta ett starkt tryck att komma igång.
Resurser är mobiliserade.
Tidplanen säger start.
Maskinerna är på plats.
Handlingen är levererad.
Så produktionen börjar.
Men är arbetsfronten verkligen redo?
Är gränssnitten lösta?
Är besluten fattade?
Är ledningar, tillstånd och logistik hanterade?
Är föregående aktivitet faktiskt klar?
Om svaret är nej har projektet inte skapat framdrift.
Det har bara flyttat risken ut i produktionen.
Och där blir den dyr.
För när ett arbetslag väl är mobiliserat börjar klockan ticka.
Då kostar varje saknad förutsättning pengar.
- Väntan
- Omplanering
- Flytt av resurser
- Lägre produktionstakt
- Omarbete
Jag tror därför att vi behöver bli bättre på att skilja mellan två saker:
Planerad produktionsstart.
Och:
Produktionsklar.
De är inte samma sak.
De bästa projekten frågar inte bara:
“När ska vi börja?”
De frågar:
“Vad måste vara sant för att vi ska kunna börja och sedan fortsätta utan stopp?”
För det är inte tidig produktionsstart som skapar lönsamhet.
Det är obruten produktion efter att man har startat.